Järnvägen cup
Äntligen hemma efter en helt jäkla underbar helg, med massor av skratt, blod, svett och tårar. Och framförallt, handboll med ett übergott gäng. Då kan livet inte bli bättre. Som jag och ebba gick och sa hela helgen under alla små stunder vi märkte att fan, "gud är nära" tex: när vi köpte en magnum stawberry white och gick i solen i shorts och matchtröja. Eller så vi låg i gröngräset under den jobbiga jävla tjuthögtalaren, solade och peps persons låt, "oh boy" spelades. Eller när vi fick bronsmedaljer.. Rysningar på alla våra små tillfällen, Det är nog helgens interskämt också för den delen! Kan nog sitta och räkna upp hur många som helst.
Vi har nog aldrig spelat så bra handboll som nu i Hallsberg. GRYMT!
En grym helg, som sagt. Inte för att glänsa men igår kväll så var vi och bowlade, den heta brudaskaran på 10 pers.. och jag fick tamenfan in 8(!?) strikar. Åtta jävla strikar.. det är stående ovationer om inte mer. Jag är ingen stjärna på bowling, det kan vissa av mina vänner intyga om. Men, fan. Gud fann där med! Haha.
Jag och Johanna fick även visa våra talanger som utespelare. Har fan inte spelat ute sen jag var 8-9 år gammal. Lite otäckt, men det gick bättre än jag trodde och kul som faen var det. Fast, det är nog målet som är min babe på planen.
Sista jag gjort med detta laget då alltså. Känns som ett jävligt bra slut med ett sjuukt underbart gäng. Kommer sakna alla jättemycket. Men att byta tillbaka känns så jävla skönt..
Vill bara tacka mina underbara och stöttande lagkamrater för allt. För detta året, för SM, för Järnvägen cup. För ALLT! Mitt hjärta kommer alltid att vara lite rosa efter stunderna med er. TACK! Älskar er tjejer, (L)
- Gårdagen är historia, Idag är en gåva, morgondagen är ett mysterium
