bravader
Tjofadderittan vilken jävla kväll det var igår!
När jag hittat thulin på redbergsplatsen så styrde vagnen sina hjul mot Josef för lite förfest och inbjudan till dimman. Väl där spelade vi pyramiden och "jag har aldrig" folk blev väl skapligt fulla och jag gillade en kommentar som Emil sa: vad fan, jag kommer ju knappt kunna gå ut. Då kontrar Oliver med: Jo, ut kommer du.. Men in kommer du inte! Hahahaha, klockrent.
Sen drog vi iväg dit och spårvagnarna gick ju inte som dom skulle men det fanns ersättningsbussar. Fina grejer de, bussar är mycket trevligare att åka. Även om chaffisen verkar aningen surare.
När vi kom fram så var det inte skamligt mycket folk där, men vi satt, drack, tjötade och dansade som vildingar. Eller ja, jag, Thulin, Lisa och Sandra dansade. Sen var det väl lite brist på det övriga festfolket.
När vi skulle hem, hör upp nu folket, här börjar nämligen den roliga historien. Så hade varenda jävla spårvagnsjävel slutat gå, visserligen var klockan 2.00 en onsdag kväll. Men vem bryr sig om det? västtrafik.
Så jag och min kvinna Thulin gick från henriksberg, stigbergstorget till Brunnsparken. Där vi hittade Filip på Donken, där har vi ett exempel på hur en människa kan se ut som att man sålt smöret och tappat pengarna. Haha, fyfan, allt var så jävla typiskt! drog i mig en cheeseburgare och sedan drog vi vidare.. gick på spårvargnsspåren mot Redbergsplatsen. Och dit kom vi, när vi väl var där så var det 9 minuter kvar tills första 1an skulle börja gå. HALELUJA! Det var glädje på hög nivå. Filip hade tappat allt, jag och t´Thulin stod typ upp och sov som hästar. När vi skulle av spårvagnen ut i 4 minusgrader så slänger chaffisen upp dörren och det var fan cm från att jag skulle få den rätt emellan ögonen och ramla som en fura!
Ja vi kom väl inte i säng förns klockan 05.00-05.30 eller något. Sen upp klockan 09.00. Den var fan inte go! Fast jag hann aldrig komma in i djupsömnen så jag kände mig inte så farligt jävla trött.. kände mig mer efterbliven, lite bakom flötet. Iväg till skolan, säga hej jag kan inte göre prov och sen dra iväg till jobbintervju på Järnvägen. Det gick väl bra, vet inte hur en sån intervju inte kan gå dåligt. Så nu är det bara att hoppas! tjoho!
Nu väntar jag på att Millan ska komma hem och på att en annan ska bli frisk!.
- allt jag ville ha var precis vad alla andra vill ha, du vet, kärlek.
När jag hittat thulin på redbergsplatsen så styrde vagnen sina hjul mot Josef för lite förfest och inbjudan till dimman. Väl där spelade vi pyramiden och "jag har aldrig" folk blev väl skapligt fulla och jag gillade en kommentar som Emil sa: vad fan, jag kommer ju knappt kunna gå ut. Då kontrar Oliver med: Jo, ut kommer du.. Men in kommer du inte! Hahahaha, klockrent.
Sen drog vi iväg dit och spårvagnarna gick ju inte som dom skulle men det fanns ersättningsbussar. Fina grejer de, bussar är mycket trevligare att åka. Även om chaffisen verkar aningen surare.
När vi kom fram så var det inte skamligt mycket folk där, men vi satt, drack, tjötade och dansade som vildingar. Eller ja, jag, Thulin, Lisa och Sandra dansade. Sen var det väl lite brist på det övriga festfolket.
När vi skulle hem, hör upp nu folket, här börjar nämligen den roliga historien. Så hade varenda jävla spårvagnsjävel slutat gå, visserligen var klockan 2.00 en onsdag kväll. Men vem bryr sig om det? västtrafik.
Så jag och min kvinna Thulin gick från henriksberg, stigbergstorget till Brunnsparken. Där vi hittade Filip på Donken, där har vi ett exempel på hur en människa kan se ut som att man sålt smöret och tappat pengarna. Haha, fyfan, allt var så jävla typiskt! drog i mig en cheeseburgare och sedan drog vi vidare.. gick på spårvargnsspåren mot Redbergsplatsen. Och dit kom vi, när vi väl var där så var det 9 minuter kvar tills första 1an skulle börja gå. HALELUJA! Det var glädje på hög nivå. Filip hade tappat allt, jag och t´Thulin stod typ upp och sov som hästar. När vi skulle av spårvagnen ut i 4 minusgrader så slänger chaffisen upp dörren och det var fan cm från att jag skulle få den rätt emellan ögonen och ramla som en fura!
Ja vi kom väl inte i säng förns klockan 05.00-05.30 eller något. Sen upp klockan 09.00. Den var fan inte go! Fast jag hann aldrig komma in i djupsömnen så jag kände mig inte så farligt jävla trött.. kände mig mer efterbliven, lite bakom flötet. Iväg till skolan, säga hej jag kan inte göre prov och sen dra iväg till jobbintervju på Järnvägen. Det gick väl bra, vet inte hur en sån intervju inte kan gå dåligt. Så nu är det bara att hoppas! tjoho!
Nu väntar jag på att Millan ska komma hem och på att en annan ska bli frisk!.
- allt jag ville ha var precis vad alla andra vill ha, du vet, kärlek.
Kommentarer
Trackback
