falk

har ni känt saknad så att det riktigt sticker till i bröstet? att man går runt och bara tänker på personen eller vad det nu är man saknar. Det har ja känt, det är en del av min vardag. Alltså det enda jag känner! Är det inte mina andra halvor uppe i norrland så är det gamla vänner. Som egentligen inte är gamla.. äsch, ni förstår vad jag menar. Gammal vänskap rostar aldrig heter det va? Ordspråksmänniska som jag är så vet jag inte vad jag ska tro längre. Jag hoppas så innerligt att det stämmer. Jag hoppas så mycket så att jag nästan vet svaret på den frågan. I denna sits jag sitter i nu så vet jag inte. Jag har inte vetat något alls sen årsskiftet. Mer än att jag varit med arg/ledsen än glad. Jag är bara glad när jag är med mina nära och kära som verkligen bryr sig, men så fort jag är själv.. så kommer trollen krypande in i hjärnan och får mig att tänka mer än själva einstein. Lite sisådär halvtragiskt va?
så vill jag inte känna. Är dock lite för feg för att yttra mig. That's me!

Vet inte varför jag kommer med detta deprimerande inlägg just nu x] men jag är för feg för att prata om det med mina kompisar. För jag känner mig som en bajskorv som inte riktigt kan bestämma sig. Haha, fult uttryck. Men det beskriver bra som fan :) Kanske är för att jag är så jävla nervös inför morgondagen, vi får se. Tror verkligen inte att jag får jobbet. Försöka skadar ju faktiskt aldrig!

som pappa brukar säga: pick it, lick it, flick it.

- if I don't live today, then I might be here tomorrow