falk

Jag vet ingenting. Det är sjukt hur lite man egentligen vet, jag tror jag är sjuk. Hela dagen idag har jag varit på jättekonstigt humör, mått konstigt och tänkt konstigt. Jag vet inte vad det är med mig, ibland, eller.. om ärligheten ska tala, så ofta önskar jag att jag var en annan än den jag är. Inte en annan familj eller något alls. Bara en annan människa, med annat tänkande och ja.. allt. Jag är så less på att bara vara jag. En person med lite med ambitioner på skolan kanske, som kan plugga. För det kan inte jag.. blir helt invalid. Sparar allt till sista timmen och sen sitter jag där. Med ett hjärta som slår 1938 slag i sekunden och undrar varför i helvete jag inte började tidigare? Det har hänt mig så många gånger och ändå lär jag mig aldrig. Detsamma gäller dessa jävla pojkar. Har svårt som fan för att få känslor för någon, jag kan tycka om en människa som tusan. Men den duden väl visar att han gillar mig, då får jag panik och stöter bort den. Varför gör jag så? när jag vill ha kärlek, eller i alla fall någon som tycker om mig. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag tror inte på kärlek. inte alls, men jag hoppas.
Det är rätt häftigt ändå, men två människor som tycker om varandra, två stycken.. av hela denna jorden. Blir rätt tufft när man ser det från den sidan. Rätt rubbat vackert.. typ.
Evig optimist, det ser jag mig som. Men jag är på det en jävla pessimist, för.. tänker man negativt hela tiden. Då blir man extra glad om det är något positivt som sker. Smart va?

det här var nog det sjukaste inlägg jag skrivit i den här bloggen.
Kom hem från Ebba nu i alla fall. Vi försökte plugga, eller ja vi gjorde det faktiskt. Efter många om och men. Fick vänta på bussen i 30 minuter på svingeln, kallt så ini helvete var det. Fick känna på att leva lite. Nu när jag kom hem försökte jag smyga som bara jag kan, tro inte på fan att den lille fegisen till hund börjar skälla som ett as inne i mammas och pappas rum. Så jag tänkte, om ja går in och visar mig kanske han blir lugnare. Där trodde jag fel, helvetet bröt lös och han skällde högre än stidslarmet typ. Men sen såg han ju att det var jag.. och blev lugn. Synd bara att hela jävla fräntorp vaknade.

jag är på dåligt humör. märks det?
godnatt.

- Let me be your Rose In December